Vad hände här nu egentligen? Jag som hade tänkt sitta på balkongen med en iskaffe och stråhatt och läsa tidningar och feelgoodböcker när Lilleputt sover middag. Bye bye sommarlov, tydligen.

 

Sedan i måndags - när jag tog över föräldraledigheten- har middagslurerna varit allt annat än just middagslurer. Snarare en timmes långa brottningsmatcher. Brottningsmatch mellan Lilleputt och Sömnen. Mellan mig och Lilleputt. Mellan Lilleputt och Nallen ("Ajje"). Mellan mig och Nallen. Efter dryga timmen ger jag upp och vi är lika svettiga alla tre: jag, Lilleputt och Nallen. Resultatet är en ettochetthalvtåring som nästan somnar i middagen, stackaren, och som får gå och lägga sig för natten en timme tidigare än vanligt. När pappan är hemma somnar barnet på fem minuter och sover i två timmar. Frustrerande? Ja. 

 

Det konstiga är att han är ganska mammig. Annars verkar Dr.Google mena att barnet hellre somnar hos den som råkar vara favoriten just nu. Men så är alltså inte fallet. Han vill absolut inte att jag ska gå när han ska sova för natten, så nu sitter vi hela familjen i Lilleputts rum när det är godnattsagedags, vilket i och för sig är ganska mysigt. Däremot tar det hundra gånger så lång tid när jag ska natta än när pappan nattar. Kanske är det pappans magiska godnattsageläsarröst som är grejen?