Vi hade egentligen tänkt vänta med att flytta Lilleputtens säng till hans rum. Det händer mycket i oktober och november, schemamässigt, med mycket barnvaktande (tack farmor och mormor!) och lite andra rutinförändringar. Dessutom tränar sig Lilleputten för fullt på att stå själv och det dröjer nog inte länge innan han vågar sig på att ta några steg! Men alla små förändringar för oss stora är ganska stora förändringar för en liten. Vi tänkte helt enkelt vänta med att dessutom försöka vänja honom vid att sova i eget rum. 

 

Men så blev det alltså inte. Varför inte det då? Jo... alltså... för att hans dumma mamma skulle testa att möblera hans rum och var tvungen att flytta in spjälsängen dit för att få "ett helhetsintryck". Så när Lilleputt somnade bredvid mig i den stora sängen så var jag ju tvungen att gå in och lägga honom i hans säng. I hans rum. Alldeles ensam. I mörkret. Och nu vågar vi inte flytta på honom. 

 

Och så gick det alltså till när Lilleputten fick testa på att sova i eget rum för första gången.