Studentmorsan tipsar

Ibland slår jag mig själv med häpnad. Ibland är jag helt enkelt bara den stjärna som lyser lite, lite starkare än alla andra. Den som förtjänar klappar på axeln, gofika till kvällsteet och en löneförhöjning på mammaskalan. 
 
Först blev jag sur på mig själv. Varför VARFÖR har jag inte tänkt på det här tidigare? HUR kan tanken ALDRIG ha slagit mig innan? Men sen blev jag ganska stolt över min påhittighet. Problemlösning på allra högsta nivå, kan vi kalla det.
 
Och här kommer det: 
 
En wunderbaum på toan!
 
Såklart! Bye, bye bebisbajslukt och sura kissblöjor. Hej, hej nobelpris i småbarnsföräldersuppfinningsrikedom. Varsågoda, alla föräldrar,  jag bjuder på den!

Mamma utan kaffe är som... mamma utan kaffe

Det har nu gått sjutton dagar på termin sex och min hjärna har vissa stora svårigheter med att ställa om sig från föräldraledigmood till studentmood, vilket har resulterat i en smått okoncentrerad morsa. En okoncentattrerad morsa är lika med en Lilleputt som kan härja fritt. Åtminstone i ett par sekunder. Innan han tar sönder något. Den här veckan har han:
 
1. Krossat reservkaffekannan av pressobryggartyp*
2. Rivit ur i stort sett alla sidorna ur "Knacka på" ** som nu ser ur som ihoptejpad konfetti
3. Krossat porslin på Röda Korset för ca 200 kr ***. Han valde såklart det lite finare, handmålade, porslinet. skitu... älsklingen. 
 
 
 
 
 
* Kannan till den vanliga kaffebryggaren krossades för ett par veckor sedan. Av mig. Jag är nu inte bara en student och morsa, jag är en studentmorsa med koffeinabstinens!
 
** "Knacka på" av Anna-Clara Tidholm. En barnboksklassiker där barnet knackar på olika dörrar i olika färger. Lilleputten älskar denna bok. Han kommer med den och säger: "Ak-ak"  (knack- knack). Gullunge! 
 
*** Tur att vi gick till Röda Korset och inte till Cervera! Puh!

Sorry, men min bebis åt upp min tenta.

"Det går så snabbt, helt plötsligt är de stora", brukar det låta från höger och vänster. Jag förstår vad det betyder nu. Lilleputt är svinsnabb. Och når svinlångt. Snabbt som blixten har han tagit sig från köket till vardagsrummet, rivet ner alla böcker i bokhyllan, ställt sig mot TV-bänken och vandrat bort till CD-hyllan. Där kastar han ner alla skivor på golvet, en i taget. Vi kan inte heller ha någonting på soffbordet för det rivs också ner sönder och/eller stoppas i munnen, alternativt göms på något väldigt smart ställe (var är min bankdosa?). Det är väldigt roligt att riva sönder papper. Tydligen. Dessutom är det nya tänder på väg upp så det tuggas på allt. ALLT. Inklusive på mig.
 
Jag undrar om min examinator på universitetet har överseende med att Lilleputt tuggade sönder mina anteckningar? Mina anteckningar och mina pennor? Mina anteckning, pennor och böcker? Inte? Nähä. Jag undrar också om sambon har överseende med att Lilleputt har gömt fjärrkontrollen på något väldigt smart ställe där jag inte kan hitta den...
 
Det går verkligen sktisnabbt. Tittar en bort i typ tre sekunder så han tagit sig från CD-hyllan - där han ändå kan hålla sig sysselsatt en, två, tre stunder genom att möblera om bland skivorna - till tidningsstället som nu mer ser ut som en sammankomst för makuleringsavfall. Ändå kan jag inte låta bli att imponeras över Lilleputts ordningssinne. Nu har han sorterat om mina kursböcker, som tidigare var sorterade efter tema, till bokstavsordning. Från A - Ö. Från Allt till Övrigt. Det går verkligen svinsnabbt.
 
 
RSS 2.0