Orust here we come!

Vi ska på semester. Och nej, det är ingen idé att du försöker göra inbrott. Om du mot förmodan skulle försöka så kan jag redan nu berätta att vi har säkerhetsdörr. Dessutom bor vi på tredje våningen. På tredje våningen utan hiss. På tredje våningen, utan hiss och med j*ävligt nyfikna grannar. Men om du ändå skulle vilja ta dig in så kanske du skulle kunna vattna blommorna för det hanns liksom inte riktigt med imorse. Tack på förhand.

Livet är hungerns bästa krydda

Det här med lycka alltså. Vi kan ju säga att det här med lycka har förändrats lite sedan bebisen kom till världen. Så kan vi säga. Jag klagar inte. Absolut inte. Jag säger bara att det har förändrats lite.
 
Lycka var innan bebis kom ca detsamma som:
 
1. Att ha trevligt och göra roliga saker med sambon och/eller vänner
2. Att klä upp sig, gå på bio och efteråt äta riktigt god och fancy trerätters på lagom fin (dyr) restaurang 
3. Att ha sovmorgon till kl 10
 
Idag är lycka ca detsamma som:
 
1. Att ha trevligt och göra roliga saker med sambon och/eller de få vänner som finns kvar efter bajs- och kräksbubblan. Alltså de vänner som som fullt ut har läst och förstått avtalet förstått att alla aktiviteter måste anpassas efter Noahs mat- och sovklocka, samt förstår att en mat- och sovklocka under inga omständigheter får gamblas med. Alltså de vänner som själva har barn.
3. Att äta hemkörd trerätters framför en småtrevlig film hemma i soffan. Tre rätter = pizzasallad, pizza och smågodis. 
2. Att ha sovmorgon till 06.30
 
 
Ja, 06.30 är sovmorgon. Och lycka ÄR att gå upp 06.30. Att gå upp 06.30 och busa med världens goaste Noah. Att gå upp 06.30, busa med världens goaste Noah och äta upp det överblivna godiset från igår. 

Smartarephone

Vår son är smart. Riktigt intelligent faktiskt. Jag vet, nu tänker ni att alla föräldrar tycker att just deras barn är smartast, sötast och bättre än alla andra barn. Men vårt barn ÄR smartare än ditt barn. Eller ditt framtida. Han har skills som överträffar mig, min sambo och vår dator. Smartfånen kan ju slänga sig själv i väggen, för Noah kommer garanterat att utvecka en smartarephone och vara den första som vinner nobelpriset i teknik. Garanterat.
 
Det skulle kunna vara en slump, det skulle det. Men det är knappast troligt. Härom veckan när Noah satt och skrev bankade på mitt tangentbord bankade han in kortkommandot som byter färg på fästisarna (post-it-lappar på datorskrivbordet). Jag visste inte ens att det gick att byta färg på dem! Datorn visste säkert inte ens att det gick att byta färg på dem! Visst, visst, det skulle kunna vara en slump, men förklara då för mig hur HAN kunde byta tillbaka färg INNAN jag ens har hittat kortkommandot!? Slump my ass. 
RSS 2.0