Det var självförsvar, jag lovar!

Jag är ingen ond människa. Jag vill bara börja med att säga det. Det är absolut inte så att jag skyller ifrån mig på något sätt. Absolut inte. Det var faktiskt självförsvar. De började. Jag lovar! Jag försvarade mig. Jag försvarade mig och min son. Jag försvarde mig mig, min son och min mamma. Och vår mat. Det är inte konstigare än så. Visst, visst, jag hade kanske kunnat förhandla, men i stundens hetta verkade det som att enda lösningen var att ta i med hårdhandskarna. 
 
I självförsvar. Såklart. 
 
Jag är ingen mördade. Jag vill bara säga det. Så att ni inte tror att jag v i l l e att det skulle behöva gå såhär långt. Visst, visst, en ska dela med sig och vara solidarisk och allt sånt. Men jag kan faktiskt inte hjälpa att Lilleputten kletade in hela ansiktet med rivet äpple. Hela ansiktet och bordet. Och stolen. Och hunden. Och jag kunde faktiskt inte veta att just äpple råkade vara förövarnas älsklingsrätt. Jag är väl inte synsk heller! Och det är faktiskt himla enkelt att skylla på brottsoffret så vi ska inte förringa förövarnas skuld i det hela! Vi pratar faktiskt inte bara om stöld här, utan även om olaga hot och det är allvarliga grejer. Faktiskt.
 
Men visst, visst. Jag kanske överreagerade lite. 
 
 
 
How to build a getingfälla: ta en petflaska, klipp av toppen och placera uppochner på flaskan. Fyll flaskan med något sött och gott. Äpple uppenbarligen. Vänta.
 
 

Bokrecension: Staden av Tony Wolf

 
Barnitteratur är, som bekant, bra av väldigt många orsaker. Litteraturen kan bland annat hjälpa till att sätta ord på upplevelser, känslor eller föremål i barnets omgivning. Att läsa för barn är också positivt för barnets språkutveckling och det är dessutom bra för anknytningen mellan föräldrar och barn att läsa mycket med barnet. Men nog med det uppenbara.
 
Noah fick en bok av sambons kompis som var här på besök härom veckan, Staden av Tony Wolf. Genom färgglada illustrationer och realistiska ljudeffekter får vi lära känna staden: trafikljus, lekparken, flygplatsen och så vidare. Det är mycket att titta på på varje sida och boken bjuder verkligen in till att upptäcka nya saker varje gång vi läser den. På vissa ställen är den kanske något överdrivet pedagogisk och det märks att det är en översättning... Jag menar, trafikpoliser, hur ofta ser vi sådana i Sverige?  Summan av kardemumman: fin, välgjord bok om än lite överdrivet pedagogisk ibland. Noah tyckte att ljudeffekterna var himla roliga! Jag och Noah ger boken 3,5 av 5 blöjor.
 
Om en inte gillar texten till bilderna, kan en helt enkelt hitta på en egen. Som sambon, när han läser för Noah. Vi skulle kunna säga, att om boken författaren bakom boken inte talar om hur det e g e n t l i g e n är, så är det föräldrarnas plikt att göra det. Så kan vi säga. 
 
Sambo: "Jaha, nähä, titta här. Nu går snigeln mot rött ljus. Snigel bryter mot lagen"
 
Noah: "Daada da!"
 
Sambo: "Ja precis, Snigel kanske orsakar en krock och hamnar i fängelse. Vårdslöshet i trafik, kallas det"
 
Noah: "Iiiiiih" [pekar]
 
Sambo: "Det här är flygplatsen. Titta, där är en arab. Han kommer fastna i säkerhetskontrollen. Det blir nog ingen resa för honom, ska du se. Han hamnar säkert i fängelse också. Precis som Snigel. Fast araben har inte gjort något fel. Poliser kan var svin, förstår du"
 
 
 
 
 

Sol, bad och så de där j*vla krabborna

Jag, Noah, Noahs moromor och morbror (en kortis) bestämde oss för att åka och bada igår. Jag menar, det var ändå ca100 grader i skuggan och att bada är ju härligt.
 
Det är inte så att jag är arg. Verkligen inte. Vem som helst skulle kunna råka bajsa i vattnet. Vem som helst på nästan nio månader skulle kunna råka bajsa i vattnet med badblöja-som-är-omöjlig-att-få-av-utan-att-bajset-kletas-ut-ungefär-överallt-inklusive-på-mamman. Vem som helst! Men jag blev inte arg, det blev jag inte. Men priset för sämsta tajming går nog till Unge Herr Noah, trots allt.
 
Bortsett från det lilla tarmrelaterade missödet så gick allt hur bra som helst. Förutom att bebisen inte ville sova då. Jag klandrar honom inte. Verkligen inte. Det var ändå ca en miljon badgäster och om en blundar så kanske en missar att vinka till någon av dem. Och det vore ju tråkigt. Tyckte Noah. Tyckte inte Noahs mamma. Någon sömn blev det alltså inte och dessutom råkade jag spilla ut mormors kaffe när jag försökte få loss vagnen från den sandgrav som någon krabba eller annat opålitligt djur måste ha grävt ner vagnen i. J*vla krabbor. 
 
Bortsett från det tarmrelaterade missödet, utspillt kaffe och sömnvägran gick det hur bra som helst. Men vi skulle ju kunna säga att jag behövde ett avsvalkande dopp. Så skulle vi kunna säga. Sagt och gjort. Mormor passar den sandätande bebisen och jag passar på att lååångsamt vada ut det stora blå; kisa mot solen som värmer sådär eftermiddagshärligt; lägga mig i det svala - lagom tempurerade- vattnet och bara njuta. Fel. Inte ens denna korta stund ska jag få vara ifred. Av alla ca en miljon människor som badade just denna dag så väljer denna genomonda sliskiga geléklump till brännmanet att bränna MIG. Som om jag inte hade nog att tjura över, liksom. Den kunde väl ändå tamigtusan valt något bekymmerslöst, glatt, fräknigt sommarlovsbarn istället för mig?! VA?! Det är väl inte så mycket begärt? Ont så in i h*lvete gjorde det också. Mm, jättehärligt är det att bada. JÄTTEHÄRLIGT. Jag funderade seriöst på att vira in benen i Noahs kissblöjor. Alla som har sett Friends förstår vad jag menar. Men jag bestämde mig för att det inte skulle vara socialt accepterat. 
 
 
Hade det inte varit för all sand, allt bajs, utspillt kaffe och brännmaneter så hade vi definitivt gjort om det. Definitivt.
RSS 2.0