Palestina. Jag har varit där, men ändå inte.

Jag vet, det här är inte en politisk blogg. Men ibland händer det saker som gör att världen stannar upp. Eller åtminstone borde världen stanna upp. Ok, världen kan kanske inte stanna upp rent bokstavligt, det skulle ju faktiskt innebära att vi alla dog, men det finns i alla fall tillfällen då VI borde stanna upp och typ tänka, eller åtminstone känna efter lite.  Vi skulle ju kunna säga att de tillfällena har blivit något fler sedan jag blev mamma. Eller nej, tillfällena är antagligen lika många men mina känslor är annorlunda. Jag är den levande klyschan om föräldern som blivit mer blödig sen bebisen kom. 
 
Jag tänkte berätta lite om läget i Palestina. Israel trappar nu upp våldet i Gaza mot bakgrund av att tre israeliska pojkar hittats mördade på västbanken. Så alltså: istället för att ställa ansvarig till svars bestraffar israelerna ett helt folk. Jag tänkte berätta lite om några platser och personer jag träffade när jag var på västbanken i Palestina i maj för två år sen. Jag var där med en grupp från Ung Vänster, Vänsterpartiet och Vänsterns studentförbund. Vi var där för att nätverka med PPP:s ungdomssektion och för att prata om feministiskt självförsvar. Mellan möten och planerade besök träffade vi många palestinier. Jag har aktivt valt att inte visa ansikte på människor om jag inte fått deras tillåtelse att publicera bilder.
 
Den hög med papper som ligger på golvet är alla papper som pappan (vars ben syns i bild) i den här familjen måste lämna in en gång var sjätte månad till myndigheterna i Jerusalem för att få uppehållstillstånd för de kommande sex månaderna. Mamman i familjen är palestinier och född i Jerusalem, men pappan är invandrare. Om ett papper skulle saknas, eller inte vara rätt ifylld förlorar pappan sitt uppehållstillstånd. För att göra det hela lite jobbigare för palestinier i Jerusalem betalar Israel ungdomar för att jävlas så mycket som möjligt med palestinierna. Den här familjen bor granne med några sådana inhyrda israeler. De krossar rutor på nätterna, kastar in bajs eller bankar och för oväsen för att störa. Tänk om du inte bara hade behövt gå upp och byta bajsblöja på natten, utan även torka upp bajs som någon har kastat in genom ditt krossade fönster. Bara för att du är född.
 
 
Bakom de här dörrarna bor två äldre damer. De var inte läs- och skrivkunniga så israelerna fick dem att skriva på ett papper. Detta papper gav israelerna rätt att vistas i deras lägenheter och det bor nu israeler där. I deras vardagsrum. Med vapen. Det syns kanske inte på bilden men klistermärken med israels flagga klistras på de dörrar där bosättare har tagit över. För att inte förvirra någon så har de hängt upp en flagga över dörrarna. Tänk om det satt en kille med automatvapen i din mormors lägenhet när du är där på söndagsfika. Bara för att hon är född.
 
Den här dalen vill Israel ha. Där bor tusental palestinier. Israelerna river hus, och palestinierna bygger upp dem igen. Och så håller det på. Tyvärr tar det lite längre tid att bygga än att riva, men palestinierna ger sig inte. Det gör Israelerna frusterade och de har börjat jävlas på riktigt, med de medel de vet fungerar. De kidnappar barn. Barn försvinner, är borta några dagar och kommer tillbaka såriga, med en blåtira eller ett brutet ben. De vet att det fungerar, för de familjerna flyr. Tänk om dina barn en dag inte kommer hem från skolan, men dyker upp blåslagen några dagar senare. Bara för att de är födda.
.
En israelisk man blir mördad i en by utanför Nablus. Alla palestinska män fänglas. Männens mammor protesterar mot den kollektiva bestraffningen i ett stort tält på torget i Nablus. Männen får inte ta emot besök och har fängslats utan rättegång. Kvinnorna ville bli fotade - de hoppades på att bilderna skulle spridas så att dera söner skulle släppas. Det visade sig att det var mannens (israeliska) hemhjäp som mördat honom på grund av utebliven lön. Tänk om det var din son som fängslades utan rättegång för ett brott som någon annan begått. Bara för att han är född.
 
Det här är Hebron. Hebron var tidigare välbesökt för sin shopping. Men nu är allt stängt (bild 2). Israel har nästan helt tagit över och bosatt sig ovanför butikerna. Det som ser ut som segel på bild 1 är skydd mot skräp, bajs, stenar och annat som de israeliska bosättarna kastar ner på palestinierna på gatan.I Hebron har de även checkpoints inne bland gränderna (bild 3). Tänk om du blev visiterad varje gång du gick till och från jobbet, eller tvingades sätta upp skydd över gatan där du bor för att det annars regnar sten, avföring och sopor. Bara för att du är född.
 
 
I Hebron går israelerna på den breda gatan till vänster, och palestinierna på den smala till höger. Killarna på bilden är israeliska tonåringar (eller möjligtvis i tjugoårsåldern) som är ute och joggar. Killen i mitten har på sin motionsrunda valt att ha ett vapen hängandes runt axeln. Inte för att försvara sig, eller för att skjuta någon. För att skrämmas. För att visa att han har tagit makten. Utanför bild finns ett vaktbås med israeliska soldater som vaktar gatan. Det är inte tillåtet att fota dem, därför är de inte med på bild. Tänk om din gata där du bor hade delats upp i två delar, en bred och en smal och där du bara får gå på den smala. Tänk också att du på din kvällspromenad skulle möta några ungdomar som var ute och joggade. Med vapen. Och att det var helt normalt. Och att de gör det för att visa att du inte har makt. Bara för att du är född.
 
Vi träffade många ungdomar i Palestina. Bland annat här, på Berzeit University. De berättar om hur högerpartierna sprider droger på campus inför skolvalet och om våld och skadegörelse. Men de berättar också en annan sida av att vara palestinier. Om drömmar om att bli musiker, sjuksköterska eller advokat. Om längtan efter en examen och om att flytta till en egen lägenhet. Drömmar inte olika dina och mina. 
 
 
Jag är inte född palestinier. Jag kommer aldrig att förstå hur det är att vara palestinier. Men palestinierna har mitt stöd och jag lovar och svär att jag aldrig kommer att sluta kämpa för alla människors rätt till ett värdigt liv, fritt från alla former av förtryck. Jag har valt att organisera mig för att förändra och det är inte så förbannat svårt eller jobbigt att göra i sammanhanget. Jag valde också att göra en Jonas sjöstedt (men alla förstår ju att han gjorde en Sofie eftersom att jag var först, men i alla fall) och tatuerade mig i Palestina för att visa min solidaritet med det palestinska folket. På min vänsra fot står det: "kamrat". Eller egentligen "kamrat-a" - den feminina formen av kamrat på arabiska. Jag är inte född palestinier, men jag är född människa och med det följer ett ansvar. Jag är född människa och jag tänker ta mitt ansvar och kämpa för alla mäniskors lika värde,varje dag. Tänker du?
 

Det här med VFU, det gick sådär va?

En tanke med verksamhetsförlagd utbildning (VFU) på lärarutbildningen är att studenterna ska vara på samma VFU-skola alla VFU-perioder. För kontinuitetens skull. Jag tänkte berätta lite om hur det har gått hittills:
 
Min första VFU var på Krokslättsgymnasiet. Efter massiva nedskärningar av personal, och nedläggning av program, fanns det ingen lokal lärarutbildare kvar till mig och jag fick byta skola. 
 
Min andra VFU var därför på Fässbergsgymnasiet. Den skolan ska nu läggas ner som direkt  följd av det fria skolvalet. All antagning har stoppats.
 
Min tredje VFU kommer vara på Aranäsgymnasiet i Kungsbacka. Eftersom att jag verkar vara den som bär på det dödande viruset, kommer troligtvis något hemskt att hända även med denna skola. Troligtvis. Så nu undrar jag om det kanske är så att de VILL att även Aranäs ska läggas ner? Eftersom att de har placerat mig där, menar jag. Det skulle kunna vara mitt extraknäck. Jag kan åka runt till de skolor som de vill ha bort till förmån för skattemedelsutsuganderiskkapitalisters skolor, och så smittar jag ner dem och de läggs ner. En efter en. För kontinuitetens skull.
 
 

Att lägga locket på och vägra ta debatten är inte detsamma som att hålla käften

Den här bloggen är inte i första hand en politisk sådan. Men ibland händer det saker som gör att allt annat måste stanna upp.
 
Efter EUP-valet i söndags var vi många som var arga, ledsna och besvikna. Jag undrar vad jag kommer att säga till min son om 20, 30 eller 50 år när han frågar varför vi lät rasisterna ta makten. Varför vi inte stoppade dem. Hur svårt kan det vara liksom? Det är nu eller aldrig vi har möjligheten att organisera oss för verklig förändring.
 
Hanna Cederin skriver:
 
"Att lägga locket på och vägra ta debatten är inte detsamma som att hålla käften. Frågan är från början felställd och bygger på falska föreställningar. Självklart ska rasister ges svar på tal och lögner bemötas med sanningar, men inte om det ger mer tid i rampljuset åt en lögnaktig verklighetsbeskrivning. Svaret måste utgå från en annan berättelse – en sann verklighetsbeskrivning som människor känner igen sig i."
 
 
RSS 2.0