Sorry, men min bebis åt upp min tenta.

"Det går så snabbt, helt plötsligt är de stora", brukar det låta från höger och vänster. Jag förstår vad det betyder nu. Lilleputt är svinsnabb. Och når svinlångt. Snabbt som blixten har han tagit sig från köket till vardagsrummet, rivet ner alla böcker i bokhyllan, ställt sig mot TV-bänken och vandrat bort till CD-hyllan. Där kastar han ner alla skivor på golvet, en i taget. Vi kan inte heller ha någonting på soffbordet för det rivs också ner sönder och/eller stoppas i munnen, alternativt göms på något väldigt smart ställe (var är min bankdosa?). Det är väldigt roligt att riva sönder papper. Tydligen. Dessutom är det nya tänder på väg upp så det tuggas på allt. ALLT. Inklusive på mig.
 
Jag undrar om min examinator på universitetet har överseende med att Lilleputt tuggade sönder mina anteckningar? Mina anteckningar och mina pennor? Mina anteckning, pennor och böcker? Inte? Nähä. Jag undrar också om sambon har överseende med att Lilleputt har gömt fjärrkontrollen på något väldigt smart ställe där jag inte kan hitta den...
 
Det går verkligen sktisnabbt. Tittar en bort i typ tre sekunder så han tagit sig från CD-hyllan - där han ändå kan hålla sig sysselsatt en, två, tre stunder genom att möblera om bland skivorna - till tidningsstället som nu mer ser ut som en sammankomst för makuleringsavfall. Ändå kan jag inte låta bli att imponeras över Lilleputts ordningssinne. Nu har han sorterat om mina kursböcker, som tidigare var sorterade efter tema, till bokstavsordning. Från A - Ö. Från Allt till Övrigt. Det går verkligen svinsnabbt.
 
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0