Vem kunde ana att små bebisars naglar är vassa som klor? När Noah är trött grabbar han tag om gäddhänget -där huden är extra känslig- alternativt i halsen och borrar in sina sylvasa små knivblad i huden samtidigt som han drar den mot sig. Jag kan ju inte lika gärna vråla högt av smärta, säg på biblioteket.

Jag vrålade högt av smärta. På biblioteket.

Men nu är det slut med klösandet och vassa klor, förklarar jag för Noah. Det blir Team Edward from now on. Bye bye Jacob!

 

Ps. Kanske eventuell att jag går tillbaka till Team Jacob när första tänderna kommer... kanske