Grit - djävulens påhitt
Jag har fött barn. Beviset på det ligger och sussar bredvid mig i sin spjälsäng. Att föda barn innebär att uppleva smärta, det är liksom hela grejen med förlossningen. Smärta. Efter förlossningen, däremot, var jag så hög på endorfiner, adrenalin och andra sköna hormonpåslag att jag trodde att jag kunde klara av precis vad som helst. Hade någon bett mig att veckla ut mina vingar och flyga hem från BB hade jag säkert gjort det. Garanterat. "Hur upplevde du smärtan under förlossningen? " frågade en barnmorska. "Vilken smärta?" svarade jag helt uppriktigt. Jag mindes ingen smärta. Men barnmorskan skrattade lite och väntade på det riktiga svaret med lätt höjda ögonbryn. Jag undrade mest varför hon fortsatte att stirra på mig. Hade jag lunchen mellan tänderna?