Superspararmorsan

Ja, det var ju ett tag sen sist. Vi kan ju säga att jag har haft lite semester. Så kan vi säga. Eller ja, jag har väl mest sovit egentligen. Och tittat på TV.
 
Det har börjat en nytt ekonomiprogram, och det är ju alltid kul! Superspararna. Superspararna är det nya lyxfällan-fast-tvärtom-programmet från kanal 5. Programmet följer några familjer som har gjort det till en sport att spara och leva på gratisprylar. Nu tycker jag egentigen inte att det är en sport eftersom att en sport definieras av hur mycket svett som kroppen kan utsöndra när den håller på med sporten, egentligen. Fast det är klart, lite svettigt är det allt att stå i kassan på Ica och leta efter de där j*vla rabattkupongerna från Pampers som alltid tycks försvinna i plånboken samtidigt som bebisen kastar sina leksaker och solhattar glatt omkring sig samtidigt som sju-åtta tusen glada kvinnor tillräckligt gamla för att ha egna vuxna barn, men tillräckligt unga för att ännu inte själva vara mor- eller farmödrar, glatt ska prata med bebisen som lika glatt ska prata med dem. Alltid. Var jag än är. Lite svettigt är det kanske. Så ok då, det är väl en sport då om det nu ska vara så himla kinkigt. 
 
Men det här med att spara. Det är inte så att jag på något sätt menar att jag är bättre eller på något sätt sundare än de supersparare i Superspararna, men som student och morsa är jag nog ändå lite av en expert på att spara. Fast på en sund nivå då, alltså. Jag menar, det är inte så att jag på regelbunden basis stjäler ketchup från donken som en av familjerna i Supersprarna. Jag är bara inte så bra på att räkna ut hur många ketchuppåsar det går åt. Det liksom råkar bara bli en tre-fyra- tio över. Och det är inte så att jag på något sätt får en kick av att hitta gratis erbjudanden och prylar. Jag VILLE faktiskt cykla stan runt och hämta gratis babyboxar här och var. Höggravid. Jättesvettig. Här kan vi börjar snacka om sport! Och det är inte så att jag och Noah tillbringar nästan varje dag hos mormor och morfar i sommarstugan bara för att det innebär gratis lunch. Verkligen inte. Absolut inte. Det gör vi för att det innebär GOD, gratis lunch. Faktiskt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Johanna
2014-07-17 @ 21:12:22
URL: http://www.smastadsfrun.se/

Hhaha härligt inlägg! Vet precis vad du menar för nåra som alltid ska prata bebisspråk och fånle mot ungarna i affären.. Som om det inte är jobbigt nog i kassan och plötsligt ska man behöva vara trevlig o svara på frågor typ "hur gammal är han?" "vad heter han?" "Naw" Kul? inte ett dugg!
lycka till med sparandet :)

Svar: Det värsta var en gubbe (ok då, äldre herre) som följde efter mig sviiinlänge och gick ochooch kikade på Noah över min axel. När jag upptäcker honom så säger han: "grattis. Verkligen. Jättegrattis". Creepy!
Sofie

Anonym
2014-08-08 @ 15:28:08

Hej Sofie! Kul att du bloggar. Riktigt roligt att läsa. Följer gärna!

Jag har typ alltid älskat barn. ALLTID! Fram till nu när jag har skaffat valp (som i princip är som mitt barn). Varenda grannunge vill ta promenad tillsammans o klappa o det nästan varenda gång man springer ut med valpen som måste rumsrentränas. Det vill säga 7-10 ggr om dagen om inte oftare. Säger man nej till barnen måste detta givitvis ifrågasättas (bra egenskap egentligen). Nu är jag typ livrädd för de här barnen. Smiter ut när det inte är någon ute, smiter snabbt förbi alla som kan tänkas komma fram. Jag har till och med ignorerat dem när de tar kontakt, låtsas inte se dem.... Trodde aldrig att jag skulle bete mig så otrevlig mot någon o absolut inte mot barn. Tror jag ska fly med hunden bort från stan, till landet istället. Både bättre för mig o Nobu och de stackars barnen som blir ignorerade. Puh.


Svar: Kul att du tycker att det är kul att läsa, och kul att du vill följa! Äh, våga säga nej är mitt oerfarna råd. Eller säg att hunden har löss. Eller skabb. Barn borde lära sig att ha respekt för djur och att djur inte är leksaker som man kan leka med lite när man vill. Som förälder vill jag inte att mitt barn ska knalla fram till random djur för att klappa eller leka med. Man vet ju inte vad det djuret har i bagaget eller hur det reagerar på barn. Nä, stå på dig!
Sofie




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0