Jag, Noah, Noahs moromor och morbror (en kortis) bestämde oss för att åka och bada igår. Jag menar, det var ändå ca100 grader i skuggan och att bada är ju härligt.

 

Det är inte så att jag är arg. Verkligen inte. Vem som helst skulle kunna råka bajsa i vattnet. Vem som helst på nästan nio månader skulle kunna råka bajsa i vattnet med badblöja-som-är-omöjlig-att-få-av-utan-att-bajset-kletas-ut-ungefär-överallt-inklusive-på-mamman. Vem som helst! Men jag blev inte arg, det blev jag inte. Men priset för sämsta tajming går nog till Unge Herr Noah, trots allt.

 

Bortsett från det lilla tarmrelaterade missödet så gick allt hur bra som helst. Förutom att bebisen inte ville sova då. Jag klandrar honom inte. Verkligen inte. Det var ändå ca en miljon badgäster och om en blundar så kanske en missar att vinka till någon av dem. Och det vore ju tråkigt. Tyckte Noah. Tyckte inte Noahs mamma. Någon sömn blev det alltså inte och dessutom råkade jag spilla ut mormors kaffe när jag försökte få loss vagnen från den sandgrav som någon krabba eller annat opålitligt djur måste ha grävt ner vagnen i. J*vla krabbor. 

 

Bortsett från det tarmrelaterade missödet, utspillt kaffe och sömnvägran gick det hur bra som helst. Men vi skulle ju kunna säga att jag behövde ett avsvalkande dopp. Så skulle vi kunna säga. Sagt och gjort. Mormor passar den sandätande bebisen och jag passar på att lååångsamt vada ut det stora blå; kisa mot solen som värmer sådär eftermiddagshärligt; lägga mig i det svala - lagom tempurerade- vattnet och bara njuta. Fel. Inte ens denna korta stund ska jag få vara ifred. Av alla ca en miljon människor som badade just denna dag så väljer denna genomonda sliskiga geléklump till brännmanet att bränna MIG. Som om jag inte hade nog att tjura över, liksom. Den kunde väl ändå tamigtusan valt något bekymmerslöst, glatt, fräknigt sommarlovsbarn istället för mig?! VA?! Det är väl inte så mycket begärt? Ont så in i h*lvete gjorde det också. Mm, jättehärligt är det att bada. JÄTTEHÄRLIGT. Jag funderade seriöst på att vira in benen i Noahs kissblöjor. Alla som har sett Friends förstår vad jag menar. Men jag bestämde mig för att det inte skulle vara socialt accepterat. 

 

 

Hade det inte varit för all sand, allt bajs, utspillt kaffe och brännmaneter så hade vi definitivt gjort om det. Definitivt.