... när det inte längre går att skylla på att magen består av för mycket chips. Det ser snarare ut som att jag har svalt en hel badboll. Uppblåst badboll, alltså. Men än är det långt kvar till förlossning! Det här med att ha en bebis i magen verkar fascinera barn (och män?) något otroligt. Och eftersom att jag och Lilleputt har hängt med de coola kidzen latteföräldrar i olika lekparker runt om i staden har vi träffat på ett par nyfikna barn och deras minst lika generade lattedrickande föräldrar.

 

Barn 5 år*: "Alltså, vad ÄR det egentligen du har i magen?"

Jag: "Det är en bebis som bor därinne [klappar lite försiktigt på badbollen]"

Barn 5 år: "VA?! EN BEBIS?! Huuuuur kom den dit?!"

Jag: "Eh... din pappa ropar på dig därborta" 

 

*Jag vet att barnet var 5 år, eftersom barnet högt och tydligt förkunnade detta för mig

 

Nyligen var det också en blivande pappa, som arbetar i en affär jag besökte, som fick för sig att det var en bra idé att kommentera min mages storlek i relation till hans blivande barns mammas mages storlek. 

 

Den blivande pappan: "Du är runt vecka 15 va? [nickar mot badbollen]

Jag: "[stammande] öh, va?, nej... Eller... Jag är i vecka 29 faktiskt"

Den blivande pappan: "Åhfan. Min tjej är i vecka 15 och hon är ungefär lika stor som du"

Jag: "Jaså [skrattar nervöst och kommer inte på något bra alls att säga]"

 

I och för sig var detta något mer harmlöst än de vanliga: "åh vilken stor mage! Du ska föda när som helst va?", som inte är speciellt uppskattade när det är ca 3 månader en evighet kvar till beräknad förlossning. Eller, egentligen är det inte uppskattat att få sin mage bedömd i tid och otid alls faktiskt. Så det så.