En (knapp) vecka kvar av sommarlov mammaledighet och Lilleputt har blivit sjuk för första gången. Tur i oturen att det bröt ut hos mormor och morfar så mamma och pappa fick sovmorgon. Feber, snor och hosta. Typiskt. Vi som skulle göra massa roliga saker sista veckan ihop, jag och Lilleputt! Typ: gunga i lekparken; bygga torn; riva torn; leka kurragömma med ta-fatt och tittut (favoritleken just nu)*. Istället för bus och lek fick mamma och pappa gå till apoteket och köpa snorsug, alvedon och saltlösning. Ok, jag erkänner att det kanske mest var för att lugna mamman som vi köpte halva apotekets utbud av barnförkylningshjälpmedel, men då vill jag till mitt försvar säga att apotekskvinnan faktiskt specifikt rekommenderade snorsugen. Till alla mina vänner som läser som inte har barn: en snorsug är vad det låter som att det är. Det är en slang som en stoppar upp i barnets näsa och sedan, med munkraft, suger ut snoret eftersom att ett litet barn inte kan fräsa på beställning. Ett litet barn förstår inte heller att det går lika bra att andas genom munnen som med näsan när det ska sova vilket resulterar i panik och gråt och inte så mycket sömn. Så, nu har vi rett ut det. Apotekskvinnan glömde dock att redovisa bieffekterna av snorsugen: kraftiga klökningar och illamående. Mindre trevligt. 

 

 

 

 

 

* Jag kryper iväg framför Noah och gömmer mig. När han kryper efter och hittar mig (oftast bakom närmsta hörn eller dörr), så tittar jag fram och säger "tittut!" och kryper iväg igen. And it goes on and on and on. Kikskrattsframkallande.