Kära övernatur.

 

När jag beklagade mig över att Lilleputt hade svårt för att somna på dagen när jag är hemma, och att det tar brutalt lång tid på kvällen när det är jag som ska natta, så menade jag INTE att han skulle få feber och däcka i mitt knä under kusinens student. Jag vill inte verka krävande här nu eller bortskämd på något sätt, verkligen inte: det var såklart jättemysigt att han frivilligt ville sitta  och gosa i mitt knä. Jag hade kanske däremot tänkt mig något mer i stil med att vi slapp ha brottningsmatch varje dag och att han faktiskt somnar när jag läser godnattsaga precis som han gör när hans pappa läser. Typ så. Men visst, jag är inte den som är den så vi kan ta det från där vi är nu. Men vi kanske behöver jobba lite på våra kommunikationsproblem, eller vad säger du?

 

Med vänlig hälsning 

Studentmorsan