Jag är en mamma som läser mycket. Böcker, tidningar, bloggar, 1177 och gud förbjude: familjeliv.se. En genomgående trend - oavsett medie - verkar vara hur jobbigt och tröttsamt det är att vara förälder. Du får aldrig gå på toaletten ifred. Duscha är bara att glömma. Hemlagad mat är en lyx som förtärs hos mormor och morfar eller farmor och farfar, medan de underhåller bebisen som aldrig sover och bara vill äta. Som inte vill äta men bajsar hela tiden. Som aldrig bajsar men oftast gör allt på samma gång: äter, bajsar, rapar, kräker och sover. Puh! 

 

För det första: jag har inte upplevt någonting av ovanstående som några större problem. Men så har vi också delat på den här käcka grejen med att vara föräldralediga redan från början (jag vet, pretto). Eller ja, jag har ju studerat samtidigt som jag har varit hemma, men Noahs pappa har varit hemma de dagar jag har varit på universitetet eller skrivit hemtentor. Jag hade nog aldrig varken förväntningen eller ambitionen att hinna med så mycket mer än att vara förälder och studera. Jag sover när Noah sover, äter när Noah äter och det är ganska trevlig att ha sällskap på toaletten, faktiskt.

 

För det andra: jag kan meddela att INGENTING är jobbigare än den beslutsångest som förföljer mitt föräldraskapande. Dagens funderingar: Uv-kläder, eller inte Uv-kläder? Engångsbadblöja, eller återanvändningsbar badblöja? Badblöja över huvud taget? Röda eller blå Uv-kläder? Långa eller korta ärmar? Behövs Uv-kläder till en sjumånaders bebis verkligen? HJÄLP!